1814-1875 French Jean Francois Millet Galleries Millet was the first child of Jean-Louis-Nicolas and Aim??e-Henriette-Adelaide Henry Millet, members of the peasant community in the village of Gruchy, in Gr??ville-Hague (Normandy). Under the guidance of two village priests, Millet acquired a knowledge of Latin and modern authors, before being sent to Cherbourg in 1833 to study with a portrait painter named Paul Dumouchel. By 1835 he was studying full-time with Lucien-Th??ophile Langlois, a pupil of Baron Gros, in Cherbourg. A stipend provided by Langlois and others enabled Millet to move to Paris in 1837, where he studied at the Ecole des Beaux-Arts with Paul Delaroche. In 1839 his scholarship was terminated, and his first submission to the Salon was rejected. After his first painting, a portrait, was accepted at the Salon of 1840, Millet returned to Cherbourg to begin a career as a portrait painter. However, the following year he married Pauline-Virginie Ono, and they moved to Paris. After rejections at the Salon of 1843 and Pauline's death by consumption, Millet returned again to Cherbourg. In 1845 Millet moved to Le Havre with Catherine Lemaire, whom he would marry in a civil ceremony in 1853; they would have nine children, and remain together for the rest of Millet's life. In Le Havre he painted portraits and small genre pieces for several months, before moving back to Paris. It was in Paris in the middle 1840s that Millet befriended Constant Troyon, Narcisse Diaz, Charles Jacque, and Theodore Rousseau, artists who, like Millet, would become associated with the Barbizon school; Honor?? Daumier, whose figure draftsmanship would influence Millet's subsequent rendering of peasant subjects; and Alfred Sensier, a government bureaucrat who would become a lifelong supporter and eventually the artist's biographer. In 1847 his first Salon success came with the exhibition of a painting Oedipus Taken down from the Tree, and in 1848 his Winnower was bought by the government.  Related Paintings of Jean Francois Millet :. | Peasant | Autumn | Farm at Gruchy | La Grande Jatte | Shepherdess |
Related Artists:
Ambrosius Holbein
1494-1519 German Ambrosius Holbein Gallery Ambrosius Holbein (c. 1494 ?C c. 1519) was a German and Swiss artist in painting, drawing and printmaking. He was the elder brother, by about three years, of Hans Holbein the Younger and like his brother was born in Augsburg (which today is in Bavaria, but then was a free imperial city), a center of art, culture and trade at that time. His father Hans Holbein the Elder was a pioneer and leader in the transformation of German art from the Gothic to the Renaissance style. In his studio both his sons, Ambrosius and Hans, received their first painting lessons as well as the an introduction to the crafts of the goldsmith, jeweller and printmaker. Portrait of a Boy with Blond Hair, 1516, BaselIn 1515 Ambrosius lived in the Swiss town of Stein am Rhein, where he helped a Schaffhausen painter named Thomas Schmid with the murals in the main hall of the St George monastery. The next year saw Ambrosius, as well as his brother Hans, in Basel, where he initially worked as a journeyman in Hans Herbster??s studio. In 1517 he was enrolled in a register of the Basel painters' guild and in 1518 he was naturalized as a citizen there. The Portrait of a Boy with Blond Hair and its companion, the Portrait of a Boy with Brown Hair, are among Ambrosius?? best works of this period. Both are nowadays in the Basel Kunstmuseum. Ambrosius Holbein ranks among the most important of Basel??s illustrators and prominent „small formats?? artists.
Henri Serrur
1794-1865 French Henri Serrur Gallery
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.